Stöd- och Motståndsnivåer 101

INLEDNING

Att kunna beräkna stöd- och motståndsnivåer är enligt min mening den viktigaste pusselbiten vid börsspekulation. Betydelsen av denna färdighet belyses underhållande av Nicolas Darvas i boken ”How I Made 2 Million Dollars in the Stock Market”. Darvas var på 50-talet en framstående dansare som under en världsturné utvecklade en metod för börsspekulation baserad på enbart pris och volym. Med sin metod lyckades Darvas på 18 månader förvandla $25.000 till $2.000.000. Boken är idag något föråldrad och många av de företag som Darvas handlade med finns inte längre men boken beskriver träffsäkert spekulationens innersta väsen.

Darvas byggde sin metod på något han kallade “boxes”. En box är en period i tiden när en aktie rekylerar från en ny årshögsta notering till en support nivå. Utbrottet från det tidigare handelsintervallet bör dessutom ackompanjerats av ett stort intresse för aktien påvisad genom ökad volym.

Om inte priset under minst tre följande handelsdagar lyckades penetrera den nya toppen utgör denna notering boxens övre del och framtida entry nivån vid eventuellt nytt utbrott. Nedre delen av boxen är den senaste botten förutsatt att den håller som stöd under minst tre följande handelsdagar. Denna del utgör därefter stoploss nivå. I takt med att priset stiger genom nya utbrott staplas boxarna på varandra. Därigenom flyttas stödet uppåt. Genom boken ändrade Darvas på hur Wall Street tillämpade stops och införde konceptet "trailing stoploss".



I det följande tänker jag kort redogöra för tre vanliga metoder för att beräkna stöd- och motståndsnivåer.

TRENDLINJER

Charles Down konstaterade i början av 1900-talet att priset ofta rör sig i trender som kan definieras med hjälp av tidigare toppar och bottnar. Denna trend kan identifieras med hjälp av en trendlinje, om linjen pekar upp i diagrammet innebär det att trenden stiger, men när den är fallande visar det på en negativ trend.

En stigande trendlinje bildas genom att en serie om minst två bottnar i diagrammet förbinds med en linje medan en fallande trendlinje av minst två toppar.

I en positiv trend utgör den stigande trendlinjen en dynamisk stödlinje vars nivå förflyttar sig med tiden. Likaså är den fallande trendlinjen ett motstånd.

Ett brott av en stigande trendlinje varnar för att trenden kan komma att vända (säljsignal). När brottet följs av en lägre botten och lägre topp har trendskiftet bekräftats. Resonemanget när en negativ trend vänder till stigande är omvänt.

Vanligtvis kombineras en trendlinje med en parallellinje för att bilda en s.k. kanal. Om trendlinjen exempelvis är stigande markeras en av topparna med parallellinjen. En enkel strategi är att sälja vid toppen och köpa vid botten av kanalen.



PIVOT POINTS

Många kortsiktiga spekulanter använder sig av en teknik som kallas pivot points för att matematiskt beräkna var stöd- och motståndsnivåer i exempelvis en aktie finns. Tekniken används av bland annat market makers som normalt profiterar i en sidledsgående marknad.

Pivot points kan beräknas enligt flera principer men huvudregeln är att använda föregående periods högsta-, lägsta- och stängningskurs. Den matematiska formeln för att beräkna de olika stöd- och motståndsnivåerna är följande.

Resistance 2 = P + (H - L) = P + (R1 - S1)
Resistance 1 = (P x 2) - L
Pivot = (H + L + C) / 3
Support 1 = (P x 2) - H
Support 2 = P - (H - L) = P - (R1 - S1)

Strategierna är många för att använda nivåerna. Vissa traders använder nivåerna för att bestämma den kortsiktiga trenden. Andra väljer att sälja när aktien faller genom stödnivåerna och på motsvarande sätt köpa när den bryter motståndsnivåerna alternativt sälja vid motståndsnivåerna och köpa vid stödnivåerna i syfte att profitera i samband med att priset återvänder till medelpriset (pivoten). Vanligtvis tillämpas pivot points på ett candlestick diagram i kombination med en momentumindikator som visar huruvida aktien eller terminen är överköpt eller översåld.


FIBONACCI

En ytterligare vanlig metod för beräkning av stöd- och motståndsnivåer är ett verktyg för rekylprojektion baserade på den italienska matematikern Leonaredo Fibonaccis verk. Fibonacci upptäckte en intressant talserie när han arbetade med det berömda kaninproblemet: hur många kaninpar finns det efter x månader om varje kaninpar ger upphov till ett nytt kaninpar och det tar en månad innan varje nyfött par kan börja föröka sig?

Varje nummer i serien är summan av de två föregående: 1,1,2,3,5,8,13,21,34,55 osv. En intressant observation är att kvoten av varje tal i förhållande till det nästkommande högre har en tendens att alltid ligga runt 0,618, förutom de första numren. Men om vi istället delar det högre talet med det mindre, närmar sig summan 1,618 ju högre upp i talserien man räknar.

Fibonacci kvoterna 0,618 och 1.618 går under benämningen "gyllene snittet". Området mellan 0,618 och rekylnivån 0,500 benämns av många traders som ”the ambush zone”, ett uttryck myntat av tradern och författaren John Carter. En enkel strategi är att köpa en rekyl ner till denna zon vid uppgång alternativt sälja vid nergång. Passeras 0,618 varnas istället för ett eventuellt trendskifte.







KOMMENTAR

Ett av den kinesiska generalen Sun Tzu´s maximer är "Foreknowledge cannot be elicited from spirits, nor from gods, nor by analogy with past events, nor from calculations. It must be obtained from men who know the enemy situation". Detta maxim har giltighet även inom trading och för prisprognoser.

Enligt min mening är ovan redovisade metoder användbara verktyg som varje börsspekulant bör känna till men att ha metoderna som beslutsunderlag anser jag inte vinstgivande. Metoderna är välkända och tillämpas av majoriteten av traders. Hade handelssystem baserade på metoderna varit vinstgivande så hade sannolikt inte så stor del spekulanter misslyckats inom börshandel. Detta gäller oavsett om metoderna kombineras med momentumindikatorer eller inte.

Det är viktigt att förstå vad som driver marknaden och att inse att marknaden idag inte är vad den var för ens fem år sedan, samt att förutsättningarna ständigt ändras för många av de metoder som vi spekulanter använder oss av. Ofta åberopar anhängare av teknisk analys att de mänskliga känslorna girighet och rädsla än idag driver marknaden. Statistik från NYSE visar dock att så mycket som 30% av omsättningen utgörs av datastyrd programhandel baserad på kvantitativa metoder utan mänsklig bedömning.

Globaliseringen och tillväxten har även skapat andra syften än rent spekulativa genom tekniker som exempelvis hedging. En stor grupp aktörers rationalitet och logik skiljer sig således många gånger åt från den rena börsspekulantens.

Slutligen har den tekniska utvecklingen möjliggjort att samtliga aktörer nu via avancerade realtidsuppdaterade handelsapplikationer omedelbart kan agera på de signaler applikationerna genererar utifrån teknisk analys samt den information som också numera är allmänt tillgänglig genom olika nyhetstjänster. Denna evolution är sannolikt en bidragande faktor till de volatila rörelser som dagligen förekommer i indexen.

En ytterligare aspekt på den nya välförsedda och belysta retail spekulanten är att de större spekulanterna är medvetna om de metoder som allmänt används och sannolikt formulerar sina metoder och strategier för att bemöta och profitera på det moderna tradern.

För att lyckas krävs en ”edge” som särskiljer spekulanten från mängden. I nästföljande inlägg kommer jag beskriva de metoder jag själv använder och som ja anser ger mig denna fördel i förhållande till andra traders i börsspelet.